The Asylum Albums (1976-1980) [5CD]

”Det är inte bara artefakten – musiken och texten – som Joni ger oss. Hennes konstnärskap förändrar oss själva. Hon har flyttat på något inom oss. Och det är så konstnärer förändrar världen.” – Meryl Streep

Efter turnén med THE HISSING OF SUMMER Lawns drog sig Joni Mitchell tillbaka till Neil Youngs strandhus för att återhämta sig. Hon var ivrig att resa men osäker på målet, och blev oväntat inbjuden på en biltur tvärs över landet med vänner. Det var en av tre bilturer hon gjorde mellan 1975 och 1976, och början på en period präglad av rastlöshet, både i hennes fysiska resor och musikaliska utforskande. Denna omvälvande fas står i centrum för THE ASYLUM ALBUMS (1976-1980), nästa släpp i Joni Mitchell Archives-serien.

Den nya samlingen visar Mitchell som mest vågad genom HEJIRA (1976), DON JUAN’S RECKLESS DAUGHTER (1977), MINGUS (1979) och livealbumet SHADOWS AND LIGHT (1980). Den hyllade ljudteknikern Bernie Grundman har remastrat alla fyra skivorna i denna box från de ursprungliga analoga masterbanden.

Under denna period förklarade Mitchell djärvt att hon flyttade från ”hitavdelningen” till ”konstavdelningen”. Kritikerna var långsamma med att haka på, men hennes kreativitet var i övervarv. I stället för studiomusiker började hon spela in med jazzvirtuoser som Larry Carlton och Pat Metheny (gitarr), Michael Brecker (saxofon), Herbie Hancock (keyboard) och Don Alias (percussion), samt flera medlemmar i Weather Report, inklusive Jaco Pastorius (bas) och Wayne Shorter (saxofon).

HEJIRA framstår som ett bevis på Mitchells konstnärliga utveckling. Dess nedtonade instrumentering, tillsammans med hennes introspektiva texter, resulterade i tidlösa låtar som ”Coyote” och ”Furry Sings The Blues” med Young på munspel. Mitchell sa en gång: ”Jag antar att många människor skulle ha kunnat skriva många av mina andra låtar, men jag känner att låtarna på Hejira bara kunde ha kommit från mig.”

Hennes resa fortsatte med DON JUAN’S RECKLESS DAUGHTER, ett dubbelalbum med till stor del experimentell musik. Det inkluderade ”Paprika Plains”, en lång pianolåt med orkesterarrangemang. Den fick en mottaglig publik bland musikaliska sökare som Björk, som sa att albumets orädda approach senare inspirerade hennes musik.

Slutligen ledde Mitchells väg till Mingus, hennes samarbete med jazzjätten Charles Mingus, som skrev flera låtar för projektet. Mingus dog strax innan albumet var klart, och Mitchell tillägnade det till honom. Fyra låtar av Mingus med texter skrivna av Mitchell dök upp på albumet, inklusive en version av ”Goodbye Pork Pie Hat”, Mingus hyllning till saxofonisten Lester Young, och en av hans mest kända kompositioner. I albumets häfte sa Mitchell att hon för första gången kände sig helt fördjupad i jazz medan hon gjorde skivan. ”Det var som om jag hade stått vid en flod – en tå i vattnet – och känt av den – och Charlie kom förbi och knuffade i mig – ’sjunka eller simma’...”

Det sista bidraget i THE ASYLUM ALBUMS (1976-1980) är dubbellivealbumet Shadows and Light. Det var Mitchells andra livealbum och hennes sista släpp med Asylum Records. Hon spelade in det under turnén för Mingus i september 1979 på Santa Barbara Bowl. Förutom framförandet av hennes klassiska låt ”Woodstock” fokuserade albumet på låtar från hennes senaste album, som ”Amelia”, ”Dreamland” och ”The Dry Cleaner From Des Moines”. The Persuasions, en vokalgrupp populär på 1960-talet, medverkade också på två låtar: titelspåret och en cover av ”Why Do Fools Fall In Love”.

Omslagskonsten för THE ASYLUM ALBUMS (1976-1980) inkluderar en del av en av Mitchells originalmålningar. Fans får en full version av det nyckfullt abstrakta landskapet som ett bifogat häfte i albumförpackningen för både CD- och LP-utgåvorna. Till uppsättningen följer en hjärtlig essä skriven av Oscar-vinnande skådespelerskan Meryl Streep, ett livslångt fan av Mitchells verk.